Bakgrunden Kommentarer till texten Suomeksi

AMERICANska
NÄfverbåtar,
Beskrefna/
och med
Wederbörandes tilstädielse/
Under
Oeconomiæ PROFESSORENS, och Kongl. Wettensk.
Academ. Ledamots/
Herr PEHR KALMS,
Inseende/
För Magister Krantsens ärhållande
Utgifne/

Och til almänt ompröfwande i Åbo Academies
öfre Sal f.m. den 26. Maij 1753.

Af

ANDERS CHYDENIUS,

Österbottninge.

Åbo Tryckt, hos Directeuren och Kongl. Boktr. i Stor-
Förstendömet Finland, JACOB MERCELL.

Kongl. Maij:ts
Troman och Biskop öfwer Åbo Stift, denna Kongl.
Academiens Högtansenlige PROCANSELLER , samt
Ledamot af Kongl. Swenska Wet. Academien ,
Den Högwördigste Herren /
Herr Doctor JOHAN BROWALLIUS,
min Höggunstigste Befordrare.

Undra ei Högvördigste Herr Biskop, at dessa få rader af en oöfvad hand, och ohyfsade meningar i en kringskurentid, utbedt sig allerödmiukast den heder, at endast stå smyckade med Högvördigste Herr Biskopens lystra namn och i lugn under så Högt förswar.

Smaken för gagneliga och födande wetenskaper har under Högwördigste Herr Biskopens Anförande och Styrsel hos oss blifwit Högt. Naturkänningen, som förr låg så godt som uti linda om ei aldeles i mörker hos oss, prålar nu med glants, af Edra skarpsynta ögons lijus. Wår swichtande hushålning har af Edert makalösa snille och mogna wett fattat fastare rötter, märckelig förkofring och säkert hopp.

Wårt fosterland skal derföre aldrig förgiota den dag Högwördigste Herr Biskopen steg på Finsk botn, och aldrig glömma Dens låf, som alstrat des wäl stånd.

Jag har sielf warit ett mål för Edra godheter. Mina öden i framtiden förtror jag äfwen, näst God, i Edra ömma händer. Och bör fördenskuld all den tacksamhet, som på et erkänsamt sinne någonsin falla kan finnas hos mig.

Mitt wördnads rijka hierta har wäl träffat för den olyckan, at hafva en bändig tunga och wacklande fiäder til sin tolck; Men dristar dock säga, at ingen af alla dem, som Edert Högtberömda namn wörda, med större njt och tilförsicht, än jag, kan wara

Högwördigste Herr Biskoppens

aller ödmiukaste tienare,

ANDERS CHYDENIUS.

Till AUCTOREN.

Min Gunstige Cousin!

Innom et halft hundrade tahl, har konsten af naturen, i wårt k. Fädernes land, wunnit mera, än wåra förfäders skarpa brynjor på några hundrade åhr mechtat inkrekta. Wi se med icke mindre förundran än fegnad, wåra torra stenbackar, uti fruchtbärande åker fältt förbytte. Wi se, wåra sumppiga kärr och måssar i gröna engar och skiöna betes hagar förwandlade. Utlendsk pracht, synes ei uti wåra prächtiga hus och kläder, ty de prydas af egen tilwerckning. Wårt flögde flammer klingar oss liufware i öronen, än de gamlas wapnebrak och dundrande skott. Utlenningen, som besöker wåra hamnar, hemtar igen sitt fordom tagna lån, uti hwarjehanda råemnen. Hwilken kunde efter så många erhållna segrar twifla, at ju icke det öfriga skulle falla til föga? Ibland de största Hinder, som nu mera kunna gidra oss motstånd, räknas billigt en snäf inwertes rörelse. Min Cousin , jag kan wäl icke öka Edert låsord, ty I ägen om Eder grundeliga lärdom, ogemena qwickhet och hyfsade seder mången witter och omväldig Domare; men så får jag dock låf, at berömma Eder berömwärda nijt, för allmän wälfärd. Det är oss bekant, med hwad färdighet, I, wid Lärosätet i Sala¹, förswarat wåra strömmars rensning, och de medel I dertil föreslagit. Nu lemnen I oss, et på alt sett beqwemt fahrtyg, at nytjas i dem och andra watn, til handelens wid macht hållande och förkofring. Jag röres af en ganska stor fegnad, då jag ser Eder, Min Cousin så berömligen anwenda Eder wetenskap til samfält nytta, och skal min fegnad mångfalt fördubblas, då jag får se Eder förtienst och skickelighet wara belönt. Imedlertid önskar jag Eder min Cousin mycken lycka til den gröna lager, som snart skal pryda Eder Hiessa. Gynna altid min Cousin, en, som med uprichtig tillgifwenhet, stedse skal finnas

Min Gunstige Cousins

trognaste wen och tienare

IOHAN WELIN.²

För någon tid sedan utgaf jag en del af min Broders tanckar och förslag angående fartens befordrande genom strömmar och insiöar i riket³. Sedermera har jag med nöje förnummit, at Högl. Kongl. Wetenskaps Academien berörde förslager, hos Hans Kongl. Maj:t til nyttiande recommenderat, och at Höga wederbörande utom dess om strömmarnas och farwatnens ränsande skola wara omtänckte, så at dertil medel redan blifwit anslagne, och Hans Kongl. Maj:t om sakens wärkställande nådig befalning til Högl. Kongl. Kammar Collegium affärdat. Jag har ock wed lediga stunder kommit at genomläsa några rese beskrifningar, och ibland dem Campanius om Nya Swerige, som bland annat pag. 136. säger: Sina båtar giöra de ( willa Americanerne ) af bark utaf Cederträ eller biörk, som der finnas öfwer mättan stora och tiocka, bindandes dem så nätt i hop, at the kunna lägga them tilsammans och bära med sig, hwarest de taga vägen; och när the komma til några kijlar, som löpa up ifrån revieret och de vilja deröfwer, ställade dem i watnet, och fara så dermed hwarest dem lyster. The brukade ock at giöra sig båtar af Cederträn, hwilcka the med eld utbrände, skiärandes sedan det brända bort med sten, been, eller Musle skaler. Härigenom uptändes min nyfikenhet, at få närmare weta huru samma båtar skulle förfärdigas; jag las för den skuld flere beskrifningar öfwer de orter, der de brukas, som i synnerhet P. de Charlevoix uti sin Histoire de Nouvelle France T. V. p. 283. seg. Hennepin uti sin Nevv Discovery of a vast Country in America Part. 1. Chap. 3. Clercen eller Bokhållaren på skieppet California uti des Voyage to Hudsons Bay pag. 39. men kunde ei af dem få tilräckelig uplysning, tils jag derom förfrågade mig hos Herr Præses, som der nyligast rest, hwilcken än wijdare har gunstigast täckts underrätta mig om beskaffenheten af dem. Nu, som denna sak , dels har en nära gemenskap med det jag förra gången utgaf, dels och ei torde wara mina landsmän obehagelig, har jag föresatt mig detta för ett Academiskt prof låta utgå.

§. 2.

Willarna i Norra America, hafva från urminnes tider betient sig af näfwerbåtar. Sedan har Fransosen, som der innehafwer de orter, hwarest i synnerhet biörck finnes til öfwerflöd, begynt at bruka dem och det med otrolig beqwämlighet wid all sin handel och rörelse. De förfärdigas på följande sätt:

Man flår af stora och qwistlösa biörckar, om någonsin möijeligit är, näfret i så långa stycken, som båten skal blifwa; ty man ser hälst, at båtnen kan blifva oskarfwad, hwilket doch med de större båtarna ei gierna går an. Kanterna wändes 2 och understundom 4 dubla på näfret der det skal skarfwas tilhopa, sedan sömmas så många näfwerflanckar, som behöfwes, öfwerkastandes til sammans, med fina och i tu klufna granrötter, så at den flata sidan af tågan ligger innåt sielfwa fällen, som giöres på den yttra sidan af näfret och kommer at ligga innåt båten. Näfret lägges då på jämn marck, den sidan under eller utåt, som warit innåt träden, sedan lägger man stenar på näfret i den form, som båt botnen skal blifwa. Bräddarna af näfret lyftas up och slås pålar i marcken på hwardera sidan i den ordning, at näfret twingas taga skapnad af en båt, som smalnar af lika mycket åt båda ändarna. Man öfwerkläder wijdare näfret innan til, med helt tunna spiälor af et träd kalladt Thuya⁴, eller af Fransosen hwit Seder, breda efter behag; men tiocka, som pertor ifrån 1 til en half geom. linie⁵. Dessa läggas långs med sidorna helt fast med hwarandra, hwilcka så länge med 2. eller 3. förlorat satta bågar lätteligen på sidorna uppehållas, tils på dessa spiälor lägges wrängerna twärs öfwer, som mitt uti båten böra wara bögde uti en half Circkel , men åt ändarna spitsigare, alt derefter som båten smalnar af. Wrängerna äro ock af Thuya, gemenligen 3 tum breda och half tum tiocka och stå från 1. til 2 tum från hwarandra och räcka alla med sina ändar up til suden, som sålunda giöres: Man täljer twenne helt smala stänger til hwardera suden, flata på ena sidan, som med sin flata sida sättas emot hwarandra på hwar sin sida om näfret, hwilcket då wijkes dubbelt utåt en twär hand bredt. Ändarna af wrängerna, som böra gå upp emellan dessa trän giöras wäl spiziga och flata, at the ei måtte förhindra hopsömningen, man tager sedan tågor af granrötter, sådane som de sist nämnde, och lindar sudstängerna med den dubbel wekna näfwern, så at ei mera än ungefärligen en half tum är emellan, och at hwart slag går igenom näfret. Man giör wjdare twärträn af Thuya 2 tum breda och en tum tiocka, twära och något bredare åt ändarna. Uti hwardera ändan på twärträden båras 3 a 4 hål i bredde, genom hwilcka de sömmas fast wed suden 4. a 5 qwarter⁶ från hwarandra, at båten ei får flakna. Näfwern, som än är öppen, uti ändarna af båten, snedes litet ut nederifrån, at stammarna ei blifva aldeles twära. Då täljas spiälorna, som ligga långs med båten, äfwen jämna i ändarna och något kortare än näfret; Ty man wiker här åter kanterna af näfret innåt, och syr först sielfwa ändarna, som blifwa det yttersta af stammarna lika som öfwerkastandes tilsammans. Sedan giöres ungefärl. ett halft qwarter derifrån närmare inåt åter en söm jämngående med den förra, hwilcken drager spiälorna från bägge sidorna tilsammans, och giör, at stammarna på en twärhands bredd blifwa helt tunna och styfwa. Stammarna öfwerdrages sedan helt wäl med beck eller kåda, och giör thet likamycket hwilkendera stammen man wed roendet har förut, emedan de bägge äro lika spitsiga och lika höga, och gemenligen 2 a 3 qwarter högre än suden mittupå. Uti hwardera stammen står et bräde af et qwarters bredd, twärt öfwer båten rätt upåt, at förwara stammarna, at de ei med fötter, årar eller annat, få stötas sönder. Suderna öfwertäckes med 2 tum breda och half tum tiocka spiälor af Thuya, de där antingen med träpinnor eller spikar slås fast med sudstängerna och giöra suderna helt jämna. Långs efter båt botnen kan och läggas et löst brede, uti hwilcket rum giöres för masten, hwilcken beqwämligen kan luta emot någondera af twärträden, och fästas dermed, när man will bruka segel. Änteligen öfwerdrages alla sömmarna utan på botnen wäl med beck eller kåda, at watnet ei får tränga sig in genom sömmarna: Hwarföre man ock under brukandet bör noga efterse, at intet becket stufwats eller smultit bort, och derföre wara försedd med en beck ask, hwaraf man kunde smälta något på det läkande stället, då båten måste wara buren på landet och kulstielpter. Rådligit är ock, at wara försedd med några stycken näfwer, at man, i fall någon påle eller sten skulle rifwa hål på båtnen, då hade annat i beredskap, at lappa hålet med.

§. 3.

Desse Näfwerbåtar som pläga giöras från 1 och en half til 7 famnars längd, hafwa intet altid längden lika swarande emot bredden och diupleken; Ty Herr Præses har i nårra America mätt några och funnit, at en som war 5 och en half famn⁷ lång, war 2 och trefierndels alnar⁸ bred mittuppå; och diup 1 och en 4:dels aln. En annan, som war 8 och en half aln lång, war 1 aln bred, och 3 qwarter och 2 tum diup mittupå, och föga lägre wed ändarna. De kunna roos såsom andra båtar med så många par årar man will. Fast så wäl Fransoserna, som willarna i America, hwilcka aldrig annars färdas i sina båtar, än med ansichtet framåt, bruka swäfwa, eller som Engels männerna och de Swenska i Pensylvanien kalla det, padla sig fram, då den som bak uti sitter med sin åra drager försorg om styrandet. Wed deras nyttiande brukar man gierna den försichtighet, at man på grunda och orena ställen färdas mycket sachta, ty annars torde det hända, at pålar, qwistar och stenar kunde rifwa hela stycket af botnen bort, då båten med häftighet rusar emot dem. När man nalckas stranden, är för samma orsaks skuld, ei heller rådligit, at låta båten löpa tils hon stannar på båtnen: utan bör hon förr städias i sitt låpp, då en stiger i watnet och bär lasten up. Om något Fruentimmer, eller folck af wärde är deruti, tager en karl och bär dem til lands. Fast ingendera wore af nöden, om allenast en brygga blefwe utbygd ifrån landet, såsom kopparstycket föreställer, ut med hwilcken båten kunde ställas, och så wäl lasten, som folcket, upsättas. Sidst bäres och sielfwa båten på landet och stielpes omkull; ty annars skulle han snart af wäder och wåg, emot stränder, stenar och qwistar sönder skufwas, och utom dess äfwen snarare taga röta. Men hade man at befara det solenes heta torde uplösa becket utur sömmarna, öfwertäcker man botnen med qwistar, eller och wänder henne med botnen emot marken, hwilcket sednare doch ingalunda får skie, om han i flere weckor komme at ligga stilla; ty då röta de från jorden stigande fuchtigheter botn näfret. Desse näfwerbåtar wara mera eller mindre, ifrån 3, til 8. år, alt som de wäl achtas til och brukas uti rent watn; ty uti grunda, orena och steniga watn kunna the ei länge härda.

§. 4.

Men, ehuru swaga och farliga dessa fartyg förekomma, hafwa the doch ogiemena fördelar. Ty först löpa the lättare och fortare uti watnet, än en träbåt, sedan kunna the och bära större ladning än träbåtar, af samma storlek, och det som är det förnämsta, kunna the utan möda bäras öfwer land. Derföre äro de och för Fransosen uti Canada så omisteliga, at han dem förutan näppeligen kunde drifwa en åttondel af den handel, han nu endast gienom dessa båtar, hela 500 Svenska mijlar⁹, och än mer, up i landet fortsätter, så at han dem ingalunda för några tunnor guld wille umbära; Ty som floderna längre up der landet är obebodt på många ställen, äro upfylda af nedfalna stora trän, annorstädes äro branta och höga forssar och watufall, annorstädes åter en, eller flera mil, emellan twenne watn: så wore det och nästan ogiörligit, at med wåra wanliga båtar af bräder giorda, komma fort, hälst det ock ofta händer, at i en flod, näppel. 1 mijl från siön, möter ett hiskeligit watufall, det man med båtar swårilgen kan komma upföre, fast floden sedan åfwan för fallet ofta är på flera mil segelbar.

Det kan wäl intet annars wara, än at de, som äro wane at begabba alt det de ei ifrån barndomen blifwit wane at se, äfwen anse wår näfwerbåt för mera löijelig, än nyttig: Men man har ingen anledning at twifla hwarcken om dess möjelighet eller fördelachtiga bruk, då hon af flera är beskrefwen, såsom den der werckel. brukas i nårra America öfwer alt, och det med en otrolig fördel. Herr Præses har sielf färdats uti dem i Canada, öfwer 40 Swenska mijlar, och det öfwer nog stora insiöar. Han hade 4 fulwuxna karlar med sig til roddare, rese kosten med andra saker swarade ock emot 5 karlars tyngd. När de då kommo til ändan af siön Champlain och hade innemot half Swensk mil öfwer land til siön S:t Sacrament, tog en af karlarne båten på hufwudet, och bar den hela denna wägen, (utan at hwila mera än en gång deremellan,) med sådan hast, at de andra ei hunno följa honom.

§. 5.

Alla de lägen, som giöra dessa näfwerbåtar i America, för Fransosen omisteliga, giöra och deras nytta hos oss aldeles ostridig. Ligga icke större delen af wåra Finska församlingar så widt sträckt, at folcket om sommaren aldeles intet, eller åt minstone med otrolig swårighet, kunna komma til Kyrcka för de många mellan liggande skiften af wattn och land? dem de doch lätteligen kunde öfwerkomma; allenast de förde en sådan näfwerbåt med sig. Huru många hemman äro, som ei hafwa ett eller flere träsk til fiskewattn, dem de doch ei nåkas, utan at bygga et särskilt fartyg med et och hwart? Men huru lätt, kunde icke en karl, taga en liten näfwer båt med sig, nu til det ena träsket, nu til det andra, och således idka sitt fiske, när, och i hwilcket dera han hälst wille. Men det som är det förnämsta: Huru mycket bidroge icke dessa båtar til handels rörelsens befrämjande i wårt litet bebodda Finland? Wårt land är ju så tätt, som trots någon ort i werlden, speckat med insiöar och strömmar, större och mindre, men de förra skiljas ofta åt, med några så kallade jordryggar af en eller flera fierdedelars bredd. De sednare åter, hafwa några branta forssar och wattufall, som afskiära gienom strömmarna ofta all rörelse. Bagge förekommas ganska behändigt gienom wåra Näfwerbåtar. Ty så wäl wid slika jordryggar, som swåra watufall kan båten på samma sätt, som sielfwa lasten, bäras öfwer eller förbij. Det är ock handgripeligit, at dessa båtar, uppå de wid swåra fall brukeliga broar (plana inclinata) långt lättare kunna upp och nedföre släpas, än wåra wanliga båtar. Märckeligit är, at man wid Niagara i Norra America, emellan siöarna Ontairo och Erie måste bära båtarna hela 6 fierndels wäg öfwer land, och det öfwer 3 mycket höga och temmeligen branta berg, emedan man de 6 fierndels wäg med båt omöijeligen färdas kan, dels för den häftiga strömmen, som i et ögnableck skulle kasta den största och starckaste båt öfwerända, dels ock för det stora Niagara fallet, som är om ei det högsta, doch det största i hela werlden, hwarest alt det wattn, som kommer från siöarna Lac Superieur, Huron, Mischigan och Erie, af hwilcka hwardera uti storlek ei gifwa stort efter Östersiön, häfwer sig utföre ett berg til något öfwer 70 alnars lodrätta högd. När Herr Præses wistadts wid detta fall, har han sedt med förundran, huru lätt en näfwerbåt af 6 famnars längd blifwit buren dessa 6 fierndels wäg af 7 karlar, som wände båten med botnen upåt, lyfte suden af den på sina axlar, och lupo med den så fort, at Herr Præses hade swårt helt ledig följa dem. Fåfängt skulle man och twifla om möjeligheten, at fara up och ned före med dessa i sielfwa forssarna, allenast alla försichtiga steg wid åarnas upränsning, Kungs ådrans¹⁰ utstakande, med mera, blefwe tagna.

Hwen ser och icke huru beqwämliga dessa näfwerbåtar wore, under förefallande fienteligheter, dels at fara på partier med, dels och med manskaps öfwer sättningar? m.m.

§. 6.

Sedan jag nu således lagt den owälduga läsaren under ögonen den nytta, som äfwen wårt Fädernes land genom denna Americanska näfwerbåt kunde tilflyta, om han blefwe allmän, will jag äfwen sidst korteligen nämna huru den hos oss är lika lätt möijelig at giöras, som der. Hafwa wij icke samma bidrck, som de i America, hwar af wij kunna få näfwret? Wåra tall- och gran-rötter äro så tienliga at sy i hop näfwern med, som trots någonsin deras. Beck och kåda hafwa wij til öfwerflöd, och i stället för deras Thuya kunna wij bruka wår gran til spiälor, wränger, twärträn och sudstänger, som dertil i anseende til sin lätt- och seg-het tyckes wara tienligast, eller ock något annat träslag.

§. 7.

Sluteligen lämnas under Höga wederbörandernas ompröfwande, om det icke wore rådligit, at låta gemene man til prof förfärdiga en, eller flera, sådana näfwerbåtar i Länet, at de derigenom, så wäl om sättet, huru de äro giorde, som ock deras fördelachtiga nyttiande kunde få sig någon underrättelse, och således förmås, at sielfwa förfärdiga sig dessa mer än behändiga fartyg.

1 Uppsala universitet

2 Johan Welins (1728-1765), sedermera kyrkoherde i Vanaja, mor Christina Hornaeus och Anders Chydenius mor Hedwig Hornaeus var syskon.

3 Hänvisar till Samuel Chydenius avhandling De navigatione, per flumina & lacus patriae promovenda, vars respondent (avhandlingens försvarare) Anders Chydenius var i Uppsala sommaren 1751.

4 Thuja occidentalis, kanadensisk tuja

5 geometrisk linje= 1/12 tum = 2,1 mm.

6 kvarter= 6 tum = 14,8 cm

7 famn= 3 alnar = 1,78 m

8 aln= 2 fot = 59,4 cm

9 mil= 10 värst = 10,7 km

10 Kungsådran var den delen av vattendraget, som skulle hållas fri för vandringsfisk. Enligt 1734 års lag var denna del en tredjedel av farledens bredd.