Med frihet, om hwilken jag talar, förstår jag den förmån hwar Medborgare bör genom ett Rikes Lagar och författningar äga, att befordra egen, så långt att han intet stöter sina Medborgares eller hela Samfundets sällhet.

Alla äro wi menniskor, alla förderfware af stygga begär: Alla behöfwa derföre hwarandras hjelp, och alla noga upsigt. Så länge vi äro utom Samhället, sköter hwar sitt efter eget begär, men står ock då sitt eget kast, utan någons förswar, och den friheten är naturlig. Men så snart wi söka skygd under Samhället, är ock dess bästa vår hufvud-lag.

Wi hafwa alla med otwungna hjertan sworit oss under Swensk Krona, en Krona som är oss så mycket kärare, som den hwilar på frihets stoder. Ingen bör derföre wara den andras Herre, ingen den andras träl: Alla äga lika rätt, alla lika företräde. När det sker, då äger en medborgare allt det han med skäl kan önska, och i något wäl inrättat Samfund någonsin kan få: Då blifwer ock ingen orsak mera, hwarföre han skall flytta bort, men hundrade, som hålla honom qwar.

Svar På den af Kgl. Wetenskaps Academien förestälta Frågan: Hwad kan vara orsaken, at sådan myckenhet Swenskt folk årligen flytter utur Landet? Stockholm 1765, s. 71-72. (Chydenius 1880, s. 33-34)

Ett sält Rikes frihet består ingalunda deruti at en eller annan af Medborgarena äger några särskilta förmåner, då andra arbeta under någon slags träldom; men när den ringaste undersåte i et samhälle får under en säll regering med lika fria händer som den ypperste jemte det Almännas söka sitt eget väl, då bör det först heta frihet. Och som en sådan medborgarenas gemensamma frihet är våra helgade Grundlagars hufvud ögnamärcke, bör alt det som stöter deremot anses såsom et inbråt uti sielfva Grundlagen.

Tre politisk-ekonomiska frågor (1761-62). Chydenius 1908, s. 502.

Ju mera det gifwes i et Samfund tilfälle för en del, at lefwa af andras möda, och ju mindre andra få sjelfwa nyttja frukten af sitt arbete, ju mera dödas idogheten: de förra blifwa öfwermodige, men de senare förtwiflade, och båda twå försummelige.

Den Nationale Winsten (1765), s. 20. (Chydenius 1880, s. 126.)

Häraf kan man se, huru det är möjeligt, att den största nationela winst i handel och rörelse, kan, då den faller i få händer, wara Riket långt skadeligare, än då det genom krig förlorar en hel Province. Så kärt det altså är för en Nation, at bibehålla sin frihet, så upmärksam måste han ock wara på de rikedomar, som samlas på några wissa ställen. Det allmänna äger wäl ingen rättighet till Privatorum ägodelar, när de likmätigt Lagarna tillfallit dem; men deltager ock på andra sidan uti Fosterlandets fördärf, om det ej skyndsamt öpnar de dammar, som samlat skatter på några få ställen, och utarmat de andra.

Källan Til Rikets Wan-Magt. 1765, s. 4. (Chydenius 1880, s. 93.)