Den som med fosterlandets bästa för ögonen har låtit sig släpas med på några riksdagar, och sett hur ingenting har kunnat uträttas, måste ju tröttna på hela regeringssättet. Men att få hjälp med något var däremot omöjligt innan Gustav steg på tronen, och jag ansåg redan från början av riksdagen att det är dumt av våra ständer att med våld försöka undertrycka Gustavs stora snille och hjärta. (1773)

Brev till P.W. Wargentin 3.1.1773. Schauman 1908, s.268-269.

Men hur mycket av den naturliga friheten undersåtarna måste gå miste om för att samhället ska äga bestånd på ett lyckligt sätt, det är en fråga av högsta vikt för furstar... Jag vet inte om våra stora och människoälskande snillen har kunnat besvara och utreda den frågan i hela dess vidd. Hur ska regenterna kunna undgå att göra de största misstag på våra rättigheters bekostnad? Alla inskränkningar, som går ut över dem, förorsakar helt säkert olycka åt riket och medborgarna.

Tankar Om Husbönders och Tienstehions Naturliga Rätt (1778), s 37. (Chydenius 1880, s. 358.)

De som bär heder och namn av regent vandrar själva ofta i dimmor och saknar kunskap om sitt folks och sin egen lycka, och det värsta är att ministrarna omsorgsfullt undanhåller dem från ljuset, så att regenten inte ska komma underfund med de knep och finter med vilkas hjälp de har roffat åt sig egendom av landet och medborgarna.

Brev till Nils v. Rosenstein 21.8.1793. HArk 9, 1886, s.233-237.

Jag är ingalunda motståndare till disciplin... utan den kan inget samhälle bestå. Kungen är sina undersåtars herre, fadern sina barns, husbonden sitt husfolks, och det är fråga om ett fördrag... som binder dem vid varandra.. när husbonden behöver en dräng, så städslar han en sådan, och när arbetaren behöver kläder och uppehälle, må han söka sig en tjänst... det är då en ren och otvungen handel undersåtar emellan.

Svar på herr Sincère och Moderati kritik mot mina Tankar rörande husbönders och tjänstefolks naturliga rätt, publicerad i Dagligt Allehanda nr.9, 10 och 11. Chydenius 1880, s.387.