... lägg undan alla fördomar: föreställ dig inte att friheten finns i en enda näringsgren, ty då möter du snart motstånd och oordning. Lösgör på en gång i dina tankar staten ifrån de band och författningar, som fängslar den. Låt andras exempel övertyga dig om att det är möjligt. Tag dig tid att gå in i själva saken, så märker du snart, att en fri rörelse in- och utrikes sätter nytt liv i minsta näringsgren, hindrar utlänningen från att skinna landet, och den ena medborgaren att sko sig på den andras bekostnad; hur säkerhet för bonden att besitta sin jord, och frihet att idka sysslor och försörja sig som han själv önskar, oförmärkt och utan lag leder honom till det näringsfång som både han själv och riket har mest nytta av; hur hantverk och fabriker i sin frihet uppmuntrar arbetaren till flit och måttlighet, då han inte behöver lita till några underbetalda gesällers dåliga arbete, och är sysselsatt med att genom flit och god vara överträffa de andra; hur alla näringar tillsammans, när de är fria, utjämnar skillnaderna bland folket och ger dem den plats där de är till störst nytta för sig själva och hela staten, och hur till slut inga politiska lagar i världen lyckats åstadkomma en reglering som naturen så lätt och utan möda får till stånd.

Källan till rikets vanmakt (1765), s.21-22. (Chydenius 1880, s. 103)

Emot allt detta har Sverige trott att finans- och handelshemligheter, särskilda privilegier, premier, regleringar och förbud av olika slag skulle göra oss lyckliga. Vi har nu sysslat med allt detta under en lång tid, och så har vi kommit så långt, att vi utan pest och krig blivit fattiga på folk: att vi utan handelsfrihet har blivit ombudsmän för utlänningar: att vi är hungriga utan missväxt och att vi trots de största gruvor är utblottade på pengar.

Källan till rikets vanmakt (1765), s.6. (Chydenius 1880, s.94-95)

Jag menar inte att inte varje enskild person har ett intresse som strider mot statens, men den jämvikt i vilken näringarna i sin frihet förblir, är densamma som hindrar arbetarna från att därmed skada varandra och staten på det sätt som annars sker. Människosläktet liknar i detta avseende ett hav, i vilken den ena vattenpelaren med oändliga tryckkrafter i varje ögonblick påverkar den andra, men en lika stor tryckkraft tillbaka åstadkommer att vattnets yta likväl är jämn och horisontell, och det alldeles utan några särskilda stängsel eller bommar för varje pelare eller några andra invecklade åtgärder.

Omständligt svar (Ihågkomster vid anmärkningar över skriften kallad Den nationella vinsten.) (1765), s. 159-160. (Chydenius 1880, s. 249-250.)

Varor tillverkas aldrig utan att de behövs och är efterfrågade. Behoven framgår av sig själva, de är många och får med sin egen tyngd till stånd näringar och produkter, som sedan säljs till sådana som är i behov av dem. Om den som behöver en vara förhindras att köpa den, blir den kvar i tillverkarens hand, ligger honom till last och får en svart stämpel på sig, på vilken det står: förspilld svett och möda.

Den nationella vinsten (1765), s.21. (Chydenius 1880, s. 126.)

För den fallna människan var det ett straff att hon skulle försörja sig i sitt anletes svett, men det var inrättat på det sättet att naturen själv utmätte hennes arbetsbörda, då människan för sina behovs skull var tvungen att arbeta, därför att hon inte hade någon annan att lita till för att få ihop till sitt nödtorft än sina egna händer. Och mödan blev lättare på grund av den egna strävan efter vinning, då hon därigenom såg sig få vad hon behövde.

Saknas någondera av dem (tillverkningar eller arbetare), bör felet sökas i nationens författningar, men inte gärna i någon brist på sådana, utan i de hinder som lagts i vägen för naturen.

-----

Om detta nu står fast, så tänker jag därpå bygga följande sats, nämligen att varje enskild individ självmant söker upp det ställe och den näring, där han bäst ökar den nationella vinsten, ifall författningarna inte hindrar honom.

Var och en söker sitt eget bästa. Denna strävan är så naturlig och nödvändig, att alla samhällen i hela världen bygger på det. Annars ägde lagar, straff och belöningar inte ens rum, och hela människosläktet skulle inom en kort tid alldeles gå under. Det arbete som har det högsta värdet betalas alltid bäst, och man söker helst det som betalas bäst.

Den nationella vinsten (1765), s. 6-7. (Chydenius 1880, s. 117.)

Jag bygger mitt påstående på två grundsanningar när det gäller handeln. För det första att ju flera köpare som inställer sig på en marknad, ju bättre betalning får säljaren för sin vara, och tvärtom. För det andra att varan aldrig kostar så mycket när jag är tvungen att bjuda ut den som när köparen är tvungen att leta efter den.

Källan till rikets vanmakt (1765) , s. 14. (Chydenius 1880, s. 99)

Man ser således förnuftiga människor, som förkovrar sig i sin naturliga enfald, genom invecklade band lägga snaror på egen och andras hals och tvina bort i de allra lyckligaste länder.

Svar på Kungl. finska hushållningssällskapets prisfråga om det finska lantbrukets upphjälpande. (1799) Schauman 1908, s. 596.

Vad handeln beträffar är det högst märkvärdigt att den fordrar den största snabbhet och därför inte tål det allra minsta hinder eller tvång, då den samlar pengar och ägodelar från alla håll till den som med försiktighet och strävsamhet sätter i gång den, och då den sprider välfärd till de mest avsides trakter och på det sättet skapar tusentals nya människor där spöken och vilddjur tidigare bott, och här är det den egna vinsten ensam som utan någon annan åtgärd sätter de största hjul i rörelse.

Svar på K. Finska Hushållningssällskapets prisfråga om det finska landtbrukets upphjälpande (1799). Chydenius 1908, s. 597.

En enda författning, nämligen en sådan som skulle minska på våra författningar, har sedan dess blivit en angenäm arbetsuppgift för mig, och som jag såsom det allra första och viktigaste å det snaraste ville rekommendera, innan man lagstiftar om några nya.

Den nationella vinsten (1765). s.35. (Chydenius 1880, s. 135.)

När strömmen får flyta jämnt är varje vattendroppe i rörelse. När inga hinder är i vägen strävar varje arbetare efter sin föda och ökar därigenom nationens vinst. Men genom författningar delar man in folket i olika kategorier, man gör möjligheterna att komma in på den industriella banan svårare, och en liten grupp människor i varje kategori flyter över majoriteten, vilkens välfärd man använder som skäl för hela rikets välstånd.

Den nationella vinsten (1765), s. 16. (Chydenius 1880, s. 123.)

Människan mår bra, då hon har det nödvändigaste och då hon får njuta av bekvämligheter som vi vanligtvis kallar varor. Det är naturen som producerar dem, men vi får aldrig nytta av dem utan arbete.

Behoven är av många slag och ingen har kunnat skaffa sig ens det nödvändiga utan andras hjälp. Knappast finns det heller något land som inte behövt ett annat. Allmakten har själv skapat vår art på ett sådant sätt att vi ska hjälpas åt. Om man förhindrar denna gemensamma hjälp inom eller utom en nation, så sker det emot naturen.

Den nationella vinsten (1765), s.4. (Chydenius 1880, s. 115.)

Hur hårt begreppet om den nationella vinsten än må synas i relation till våra nya institutioner, är det likväl i sig självt det ofarligaste och lättaste.

Det ger alla tillåtna näringar frihet, men inte på andras bekostnad. Det skyddar det allra svagaste yrket från övergrepp och stimulerar flit och fri rörelse.

Det väger alla på en och samma vågskål, och vinsten är den rätta måttstocken, som visar vad som bör ha företräde.

Det befriar den högsta makten från tusentals bekymmer, författningar och övervakningar, då den enskilda och nationella vinsten smälter samman i ett och samma intresse, och det skadliga vinstbegäret som alltid söker sig något gömställe under författningarna kan då säkrast kontrolleras genom inbördes konkurrens.

Det gör att en svensk man kommer i åtnjutande av den känsligaste och största naturliga rätt som allmakten har gett honom, att nämligen som människa ha möjlighet att försörja sig i sitt anletes svett på det sätt som han bäst förmår.

Det rycker lättjans dynvar ur händerna på dem som nu säkert kan sova bort två tredjedelar av sina liv på sina privilegier. Alla möjligheter att leva utan att arbeta blir avskurna och ingen annan än den flitige kan få det bra.

Det gör att det blir färre rättegångar. De många förordningar och de många förklaringar, undantag och tillämpningar som på något sätt binder näringarna blir då onyttiga och tystnar, och när lagen är upphävd kan den inte längre överträdas.

Den nationella vinsten (1765), s. 32-33. (Chydenius 1880, s. 133.)

Det ser ut som om de ville tro att allmakten inte varit i stånd att sätta människan på jorden i det skick att hon kunde leva vidare på jorden och föröka sig ifall de inte skulle hålla vår art vid liv genom privilegier, yrkesförordningar, belöningar och uppsynings- och utmätningsmän.

Tankar om husbönders och tjänstefolks naturliga rättigheter (1778), s. 2-3. (Chydenius 1880, s. 341.)

Egen lycka och egen förmån är den rätta drivkraften för alla fria människors gärningar, och hugg och slag tillhör egentligen slavarna. Den regent är vis som förstår att släppa vinningslystnaden fri från de aristokratiska band som någras egennytta har fängslat dem i, men han är stor om han har förmåga till det.

Tankar om husbönders och tjänstefolks naturliga rätt (1778), s. 20. (Chydenius 1880, s. 352.)

Handeln är en alltför känslig angelägenhet för ett land och den måste vårdas med mycken noggrannhet, men den är inte på långt när så märklig som man vill göra den till. Den består inte huvudsakligen av hemligheter och inte av märkliga förordningar och arrangemang eller av mångahanda tull- och andra förbud. Naturen är alltid okonstlad och enkel. När blodet får flyta jämnt i alla ådror efter deras storlek och kraft så mår kroppen bäst, men om man tvingar för mycket till hjärta och lungor i mening att göra dem starkare så stöter de bort sitt blod, andra kroppsdelar tvinar bort, och kroppen riskerar dödande stygn och obotliga inre blödningar.

Wederläggning Af de Skäl, Hwarmed man söker bestrida Öster- och Wästerbotniska Samt Wäster-Norrländske Städerne Fri Seglation. (1765), s. 50-51. (Chydenius 1880, s. 84.)

Skaparen gav människan i uppdrag endast att arbeta, men föreskrev ingalunda vilket slags arbete var och en skulle sysselsätta sig med. Det enda som Allmakten förbjöd var att stjäla, men på fliten sattes inga begränsningar, inte för hur långt den kunde gå och inte för hurudana varor som skulle få framställas tack vare den. Han band varken någon vid plogen eller gjorde någon till skråhandlare utan där var och en själv såg möjlighet till bästa vinning, där hade man tillåtelse att förkovra sig.

Om det finska lantbrukets förkovran (1799). Chydenius 1908, s. 569.