Inflationen Chydenius' kritik Chydenius blir avskedad

Inflationen  

Sverige besvärades sedan 1740-talet av en svår inflation, vars grundorsaker fanns i att hattarna finansierade sina krigsoperationer med att sätta i omlopp rikligt med sedlar, samt riksbankens frikostiga utlåning. De flesta samtida var dock inte medvetna om dessa faktorer, utan man ansåg att inflationen berodde t.ex. på spekulation.

Från och med år 1745 förmådde riksbanken inte längre inlösa sedlar med kopparpengar, vilket i praktiken betydde att man övergick till en sedelmyntfot.

Vid 1765-66 års riksdagar företrädde mössornas ledning av politiska skäl en ståndpunkt, att man småningom skulle höja pengarnas värde till 1737 års nivå d.v.s. med det dubbla: på så sätt skulle de som lidit skada av hattarnas "kriminella" penningpolitik få ersättning.



Chydenius' kritik  

I början av riksdagarna hade mössorna tagit till sin uppgift, att fördöma sina motståndare. I skottlinjen hamnade speciellt växelkontorets delägare, som man ansåg hade orsakat inflationen med sin spekulation. Växelkontoret bestod av några affärsmän, som på uppdrag av staten och med hjälp av statsanslag försökte säkra värdet på de svenska pengarna under åren 1758-61.

I denna rent politiska rättegång mot växelkontorets delägare uppträdde Chydenius mycket fördömande: liksom Anders Nordencrantz, ansåg även han, att de skyldiga fanns bland Stockholms storborgare. De verkliga orsakerna till inflationen och nackdelarna av den revalvering, som mössorna planerade, började dock snabbt bli uppenbara för Chydenius när han bekantade sig med litteraturen i ämnet.

I juni 1766 utkom Rikets Hjelp, Genom en Naturlig Finance-System. Den innehöll egentligen inte något sådant, som inte skulle ha framförts redan tidigare. Det som gjorde skriften uppseendeväckande var, att den öppet angrep mössornas politik samt riktades till en bred publik vid en tidpunkt när mössornas ställning vid riksdagarna även annars var osäker.

Chydenius' grundtanke är mycket enkel: den successiva revalvering, som mössorna planerade, skulle leda bl.a. till att utlåningen skulle ta slut och således till en fullständig stagnation. I stället borde pengarnas värde stabiliseras till gällande kurs och bindas vid en silverfot.

FÖRDOMARS HERRAVÄLDA

Fördomars herravälde har allt ifrån barndomen i mina ögon varit det förhatligaste, men verlden regeras dock af ingenting mera.

Chydenius blir avskedad  

Rikets Hjelp fick mössornas ledare att bli rasande. Chydenius kallades till sekreta utskottet att förhöras. Huvudanklagelsen löd, att Chydenius hade kritiserat ett beslut som gjorts av ständerna; ständerna kunde inte ha fel. Faktum är att domen var helt politisk, dvs. Chydenius, som för övrigt ansågs för radikal av partiledningen, hade träffat en för mössorna känslig sak.

Mössornas ledare vågade dock inte föra saken att bli avgjord av alla ständer, ty saken kunde ha vänt sig till deras nackdel. I stället fick prästeståndet ta hand om straffet, då de ursprungligen hade gett lov att trycka skriften.

I juli 1766 beslöt prästeståndet att frånta Chydenius hans rättighet, att delta i denna såväl som i följande riksdag. Chydenius var bitter och fick återvända hem. Han valdes till nästa riksdag 1769, men hans fullmakt avslogs - troligen bara av politiska skäl.

Chydenius' penningpolitiska förutsägelser gick ganska långt i uppfyllelse: under åren 1765-66 upplevde Sverige en svår stagnation, som till stor del berodde på mössornas penningpolitik.

SKADLIGA FÖRBUD

Emot allt detta har Sverige trott finans och handelshemligheter, exklusiva privilegier, premier, inskränkningar och flera slags förbud göra oss lyckliga. Vi hafva nu en lång tid bortåt byltat med allt detta och nu ändtligen hunnit så långt, att vi utan pest och krig blifvit fattiga på folk, utan handelsfriheter utländingens kommissionärer, utan missväxt hungriga, och med de största grufvor utblottade på mynt.