Upplyst despot Chydenius - en gustavianskt demokrat?

Upplyst despot  

År 1771 steg Gustav III (1745-1792) upp på den svenska tronen. Följande år genomförde han en statskupp och återställde kungens centrala maktposition.

Kungen och hans närmaste medhjälpare hade tagit intryck av de fysiokratiska lärorna. Enligt dem kunde en upplyst despot följa de (natur)lagar som rådde i samhället och alltid verka till folkets bästa.

De ekonomiska problemen och partistriderna som uppenbarade sig mot slutet av frihetstiden hade väckt missnöje. Därför mottogs den nya regeringsformen med belåtenhet i breda kretsar. Maktens centrum flyttades igen till högadeln.

Gustav III genomförde i början av sin period en rad betydande reformer: år 1775 frigjordes spannmålshandeln, 1777 genomfördes en myntrealisation enligt det mönster som Chydenius föreslagit. Man förbättrade även bl.a. kontrollen över ämbetsmän och rättsväsendet. Finland fick den andra hovrätten, som grundades i Vasa år 1775.



Chydenius - en gustavianskt demokrat?  

Gustav III:s "upplysta"" politik innehöll drag som måste ha väckt misstankar hos Chydenius, t.ex. planen att återta stapelrättigheterna och inskränkningen av tryckfriheten.

Det är begränsningarna i tryckfriheten, som gör det svårt att bedöma vad Chydenius egentligen tänkte om kungen. En direkt kritik var omöjlig. Dessutom var det ur en politisk synvinkel mera fördelaktigt för Chydenius, att uppträda som en rojalist. Till en början, förhöll sig Chydenius, i stil med sina samtida, tydligen ganska välvilligt till det nya systemet, som verkade att korrigera partiväldets svagheter och betydde å andra sidan inte fullständigt envälde.

På 1780-talet började Gustav III antyda allt flera drag av envåldshärskare. År 1788 startade han olagligt ett angreppskrig mot Ryssland. Följande år koncentrerade kungen åt sig ännu mera makt genom den s.k. förenings- och säkerhetsakten. Samtidigt fick dock bönderna förbättringar i sin ställning. Gustav III sökte nu stöd i de växande under- och medelskikten i samhället.

Chydenius tystnade politiskt nästan helt under de senaste åren av Gustav III:s regeringsperiod. Kungens verksamhet hade vänt sig nästan helt mot de förväntningar, som Chydenius hade ställt på regenten.

Men huru mycket af den naturliga friheten nödvändigt måste förloras af undersåtar, till ett samhälles lyckliga bestånd, är en fråga af högsta vigt för furstar... Jag vet icke, om den af våra stora och menniskoslägtet älskande snillen är i sin vidd besvarad och utredd. Huru skola då regenter kunna förvara sig för största misstag på vårt slägtes rättigheter? Alla inskränkningar, som gå deröfver, drabba ofelbart med olyckor på riket och medborgare.