|
 |
|
|
Kampen om seglationsfriheten
Stapeltvånget
Handelsordinantian från år 1617 bestämde bl.a, att de österbottniska
handelsmännen fick föra sina produkter endast till två stapelstäder, Åbo och
Stockholm.
Koncentreringen av utrikeshandeln var typisk merkantilistisk politik.I
bakgrunden hittas storhandlarna i Stockholm och deras monopolföretag.
Representanter för både Österbotten och Västerbotten försökte redan på
1600-talet få en ändring i saken.
Under riksdagarna 1760-61 verkade representanterna för Österbotten - speciellt
rådman Petter Stenhagen från Gamlakarleby mycket aktivt. Erforderliga tre
stånd fanns redan bakom ett positivt beslut, men saken lämnades att begrundas av
riksrådet.
Chydenius andel
För att bekämpa stapeltvånget sändes även Anders Chydenius till riksdagarna
1765-66. Man hade i Gamlakarleby lagt märke till att han var en ivrig anhängare
av frihetstankar och hade en vass penna.
Strax i början av riksdagarna utkom Chydenius' skrift mot handelstvånget. Han
avfärdade borgarståndets påstående, att det i handelstvånget var fråga om
borgarståndets privilegier.
Chydenius visade även, vilken skada hela samhället åsamkades av att den
ekonomiska makten koncentrerades till storborgarna i Stockholm.
Beslutet att ge Gamlakarleby, Uleåborg, Vasa och Björneborg
handelsrättigheter med utlandet fick slutligen stöd av de erforderliga tre
ständerna.
Betydelsen av Chydenius' andel i erhållandet av stapelrättigheterna har ofta
överbetonats. Han kom med i ett skede, då de avgörande stegen redan tagits;
t.ex. Petter Stenhagens verksamhet och skrifter har haft en större andel.
Chydenius' skarpa propaganda var ändå betydande: den uppmuntrade
seglationsfrihetens försvarare och lamslog motståndare. Åt Chydenius själv gav
just den här kampen impulsen att närmare börja forska i näringsfrihet.
En ny kamp
År 1774 framlade regeringen överraskande ett förslag, att koncentrera
Österbottens utrikeshandel till en ny stad som skulle grundas för ändamålet;
nämligen Kaskö. De andra städernas stapelrättigheter skulle inställas. I
bakgrunden låg igen Stockholms storhandlares intressen.
Planen väckte orolighet i Österbotten. Anders Chydenius publicerade en
artikel, i vilken han påvisade stapelrättigheternas stora betydelse för
Österbotten och hela nationens välfärd.
Chydenius' verksamhet hade troligen större betydelse 1774 än 1765. Enligt ett
beslut år 1777 fick Gamlakarleby och Uleåborg behålla sin stapelrättighet.
Det att handeln utomlands blev fri hade en stor inverkan på den framtida
utvecklingen för städerna i Österbotten. Speciellt skeppsredarverksamheten, som
passade bra ihop med båtbyggandet och exporten av tjära, växte betydligt. Under
toppåret 1830 var Gamlakarleby handelsflotta den största i Finland.
BALANS MELLAN FRIA NÄRINGAR
Meningen är icke den, som hvar enskild icke hade af naturen i sin vilja ett
emot staten stridande intresse; men den jemnvigt, näringarna i sin frihet stadna
uti, är den samma, som hindrar arbetarena att dermed skada hvarandra och staten
i den grad som annars sker. Menniskoslägtet liknar i denna delen alldeles ett
haf, hvarest den ena vattukolumnen med oändliga tryckkrafter hvart ögonblick
verkar uppå den andra, men en lika svår tryckkraft till baka åstadkommer, att
dess yta likväl jemn och horisontel, och det alldeles utan några särskilda
stängsel eller bommar för hvarje kolumn eller något konstigt arbete.
|
|
|
|
